leave  my heart alone.

Har legat kass i feber hela helgen. Mysigt. Har inte kunnat jobba (fanken med!), inte kunnat fila vidare på arbetet som jag tänkt. När du har feber och ögonen bränns bakom ögonlocket är det väldigt svårt att läsa texten framför dig.

Försöker att inte gripas av panik inför redovisningen på tisdag. Det kommer bli det värsta jag ska göra någonsin. Det är redovisning av mitt arbete. Och det är det svåraste arbetet jag någonsin behövt göra. Jag har som sagt... aldrig haft så mycket ångest inför något. Jag kan ju säga en sak, jag tycker om när det är fasta direktioner på vad du ska göra, för när det flummar ut, då kan jag inte hantera det. Det går inte att reda upp. Så jag har inte varit någon direkt glad människa den senaste veckan. Jag vet ju inte hur mycket jag kommer göra bort mig själv. Tänk om alla fattat galoppen men jag har envist skrittat omkring som ett vilset får?

Syrran har flyttat in i lägenheten bredvid. Känns roligt, kan gå in och säga godnatt till barnen varje kväll. Fint!

Som sagt har allt sugit musten ur mig. Men hoppas på att tisdagen ska vara förlösande och mindre ångestladdad.