Ja, okej, jag är vetenskapligt lagd av mig, jag tycker det är viktigt med forskning. Men jag tänker på den forskningsetik som råder, som borde ligga på bordet hos alla forskare, att vara MEDVETEN om sina förutfattade meningar och vad de själva tycker när de börjar göra en undersökning. Som livsmedelverkets polare som forskar hur LCHF-kost påverkar människan. Fint.

De borde kanske göra mer studier på hur vete (gluten) pajar svenska folkets immunförsvar istället?!?!?! Det är inte konstigt att vi är allergiska och har krämpor när vi stoppar i oss skit som vi egentligen inte ska äta.

De vetenskapsmän som forskat kring LCHF och gjorde ett gulkostoleranstest på Annika Dahlqvist, en förespråkare inom LCHF. Tydligen har hon typ 2-diabetes. Och då kommer man fram till att hon blivit sjuk på grund av LCHF-kosten. Vart tog deras hjärnceller vägen, liksom? Jag blir så trött på konstateranden som inte räcker i längden. De har gjort alldeles för liten forksning och har förmodligen fel inriktning, de söker alldeles säkert efter att hitta det som gör LCHF till en kost folk bör akta sig för. Och det bör forskare akta sig för. Och forska mer om hur socker påverkar oss istället.

Jag har själv en hypotes om att vi alla kanske en gång i tiden varit diabetiker, innan vi började frossa i sockervärldens beroende. Jag kan även tänka mig att har folk frossat socker sedan barnsben och slutar och börjar äta LCHF istället så kan ju skadan redan vara skedd?! Grejen med LCHF är ju att den håller diabetes i shack! Det gör inte "vanlig" kost.

Nä, det här duger inte: jag är grymt besviken. Finns hur många som helst som ätit LCHF i flera år och har extremt bra värden - och vissa tränar inte ens!

Och det är ju inte så att vi inte äter kolhydrater alls. Jag äter tomater, jag äter paprika och sådant som har lagom kolhydrater och innehåller vitaminer och allt du behöver. Du behöver inte vetemjöl, du behöver inget av det där.

Det forskare bör hålla koll på är de där fantatiska träningsmänniskorna som bara äter protein. Det är livsfarligt! Knappt inget fett, knappt inga kolhydrater... Ja, vart får de energi ifrån att fungera?!

Nä, nu blev jag trött. Har precis slukat en god kycklinggryta från Anna Halléns matlagninsbok. Perfekt. Jättegott och smakrikt. Med lite sallad till. Är så nöjd med att jag kommit igång igen. Jag är lycklig och Robin ser det. Orken är tillbaka. Tänk så mycket din kost påverkar HUR du mår?

synd att de kommer så himla sent in på hösten...! Hur tänker dem egentligen?!

Jag har varit på en del bröllop sedan liten. Har syskon som är tjugo år äldre och när de gifte sig närvarade familjen självklart (förutom Tor och Monica som stack iväg på en holiday och gifte sig i "smyg"!). Jag har bevittnat flera dop (syskonbarnens). Så kyrkan är, trots att jag är ateist, inte en helt ofrämmande plats i just syften att förena eller föra in människor till den kristna tron.

Igår fick jag äran att bevittna Elin och Eriks bröllop. Elin är en kurskamrat som jag började umågs med från första stund när vi påbörjade vår utbildning som socionomer.  Sedan dess har vi varit ett litet gäng som hängt ihop i skolan såväl som utanför ibland. Nyårsdagen ringde Elin mig, så som hon gjort med de andra i gänget och berättade att Erik hade friat till henne. De skulle gifta sig. Jag var inte riktigt förvånad, Elin är lite lillgammal, eller hur jag nu ska uttrycka det. Hon vet vad hon vill, och när hon har bestämt sig för något så är det detta som gäller. De förlovade sig något år innan och allt hon pratade om var Erik och hur bra de passade och att hon längtade tills de skulle gifta sig. Däremot blev jag lycklig för hennes skull och så tänkte jag "augusti, det är ju länge tills dess."

Ja, och så satt vi där igår, gänget, och tittade på Elin när hon gick bröllopsmarschen upp till Erik. Vi såg när prästen vigde dem och vi såg när de åkte i sin lilla fina kärra dragen av en häst ner till festlokalen. Jag är väldigt imponerad av alla de fina tal som brudparet fick. De är omgivna av kärlek, skulle man kunna säga. Det var en mycket fin dag och det gick inte att ta miste på att även brudparet hade samma känslor. Lycka, liksom.

OJ OJ OJ! Här kommer ett bamse-inlägg!!

Har precis landat innanför dörren hemma. Arbetat natt och hjärnan går på lågvarv. Tog upp tidningen från golvet och läste lite, tycker det är ganska kul att läsa insändare. Snubblar över Tro och Vetande: Ska vi tro på evolution eller skapelse? (Kristianstadsbladet, 2011-08-15)

Hjärnan börjar genast jobba intensivt för att tolka kvinnans text. För att följa mitt resonomang bör ni läsa Inger Olssons debattinlägg först (se länk ovan). Ja, då börjar jag.

Vägen till fullständig kunskap är svår och kantrad med överraskningar och nya omvälvande paradigm som slår omkull den förra. Jordens vara och icke vara har så vitt vi vet (genom forskare) alltid debatterats på olika nivåer och olika sätt. Religion har förmodligen genomsyrat den mänskliga kulturen sedan mänskan stod upprätt på sina två stapplande ben (ur ett evolutionsperspektiv) och genom den har vi fått en bra förklaring till hur världen ha skapats (och det har funnits många sådana förklaringar). Kanke är det meningen att vi aldrig kommer få ett fulländat svar om hur universum kom till över huvud taget. Kanske är det över våra huvuden. Inte ens den mest begåvade människan kan finna svar på det största mysteriet någonsin: vårt vara och icke vara: vårt ursprung och vad som egentligen stämmer. Jag är för evigt tacksam åt Charles Darwin som kom med banbrytande forskning om hur djurarter anpassar sig efter miljön - hur de starkaste överlever för att föra sin avkomma vidare med viss anpassning så de kan överleva och föra de nya mutationerna vidare.

Varför ska människan ses som så mycket högre än djur, att vi inte skulle passa in på samma sätt evolutionsmässigt? Så vitt jag har förstått det är har det i princip bevisats hur djurarter utvecklats, hur deras släktskap binder dem - hur evolutionen ser ut och  hur den uppstår och framförallt VARFÖR. Att just apan sedan råkade utvecklas och bli en homo sapiens sapiens - det är ju fantastiskt! Så skriver Inger Olsson att forskningen om vårt ursprungt är tveksamt då forskning omkullkastas och inte helt kan förklaras eller pusslas ihop. Nej, det må så vara, men vart någonstans ser vi bevis på Guds existens i vår värld? Förvisso skriver inläggsskaparen, citerat från en astronom: " 'Jag anser att det är fullständigt otroligt att denna ordning i universum uppstod ur kaos. Det måste finnas någon eller något som organiserar det hela /.../' " osv.

Jag lägger tyngdpunkt på det jag sagt ovan, det är förmodligen något som är för svårt för människan att förstå. Vi har redan konstaterat att det är knepigt att tänka på universum t.ex: ifall det finns något slut, och i så fall, vad kommer efter det? Är det oändligt eller hur är det egentligen? Det är för stort för oss att ta till. Så är nog även fallet med vår existens. Är det verkligen så OFATTBART att detta mirakel, som vi kan anse oss vara, bara kan uppstå ur ingenting, att chansen att vi skulle få existera kanske låg på 0,0001% och ur detta så gick allt rätt till och tada: här är vi! Jag tror det är över vårt förstånd, över vad våra hjärnor är kapabla att räkna ut.

Sedan tycker jag att det är upp till var och en att avgöra vad som är sanning - vi behöver ingen definitiv dom att "såhär är det minsann". Så länge var och en känner sig tillfreds med vad han eller hon tycker och tänker och respekterar vad andra tror på. Det framgår förmodligen i min text att jag tillhör evolutions-gänget. Ja, det stämmer. Jag tror varken på Gud eller en högre makt. Jag vill ogärna kalla det för att jag inte "tror" eller för att kalla mig ateist, eftersom det innebär att jag måste tro på något. Det är oväsentligt. Jag litar på vetenskapen än så länge med det som vi har nu och röra oss med. Nya rön och upptäckter är i mina ögon bara ett bevis på hur svårt och outforskat vårt ursprung egentligen är, forskare har trots allt hittat något som tyder på att det finns evolutioner som pågått i flera miljoner år.

Jag ser absolut det som att "mirakel" kan ske spontant; att världen och universum är så pass intelligent i sig att den förmår skapar sig själv och att den förgör sig själv. Utan en högre "magi" som styr och skräddarsyr. Det känns lika främmande för mig att tro på att ett tingest, som exempelvis Gud, skulle inneha en sådan intelligens. Då kan energin i universum själv inneha den intelligensen och att allt sker av en slump men när slumpen väl inträffar så blir det något helt otroligt av det. Att vi existerar har kanske ingen mening, vi bara finns, vi bara råkade komma till av en stor och fantastisk slump. Inte öde, inte för någons skapelse. Är det så svårt att tänka sig det? Måste vi vara bundna till att ett öde styr och ställer med oss?

För tillfället är jag ganska tillfreds med de hitintills framlagda bevis som finns om vårt ursprung, apor. Att vårt släkskap med dessa skulle vara skrattretande tycker jag är underligt. Allt har sitt ursprung, eller nej? Då skulle jag vilja påpeka att det är minst lika skrattretande att vi skulle härstamma från simpelt stoft eller ett revben av något som är skapat ur simpelt stoft. Däremot säger jag inte att det inte skulle stämma. Det är dock inget jag anser är sanning, för mig är evolutionen det. Det är min verklighet. Vilken din är,  är det du själv som bestämmer. Kanske är det vid vår död som vi får reda på hur det egentligen ligger till. Antingen händer något med oss, eller ligger vi förevigt under den mörka jorden och kommer aldrig någonsin få finnas till igen.

bild: dinsko.se

Idag har jag varit i stan och handlat på rea. Men inte kläder. Nu har jag snöat in på inredning. Vi har haft samma stuk i lägenheten sedan vi flyttade in (3 år sedan) och nu är vi sugna på att göra om lite i inredningsväg. Inte flytta möbler direkt, finns inget utrymme för det, men att ändra attiraljer ska nog fixa biffen!