OJ OJ OJ! Här kommer ett bamse-inlägg!!

Har precis landat innanför dörren hemma. Arbetat natt och hjärnan går på lågvarv. Tog upp tidningen från golvet och läste lite, tycker det är ganska kul att läsa insändare. Snubblar över Tro och Vetande: Ska vi tro på evolution eller skapelse? (Kristianstadsbladet, 2011-08-15)

Hjärnan börjar genast jobba intensivt för att tolka kvinnans text. För att följa mitt resonomang bör ni läsa Inger Olssons debattinlägg först (se länk ovan). Ja, då börjar jag.

Vägen till fullständig kunskap är svår och kantrad med överraskningar och nya omvälvande paradigm som slår omkull den förra. Jordens vara och icke vara har så vitt vi vet (genom forskare) alltid debatterats på olika nivåer och olika sätt. Religion har förmodligen genomsyrat den mänskliga kulturen sedan mänskan stod upprätt på sina två stapplande ben (ur ett evolutionsperspektiv) och genom den har vi fått en bra förklaring till hur världen ha skapats (och det har funnits många sådana förklaringar). Kanke är det meningen att vi aldrig kommer få ett fulländat svar om hur universum kom till över huvud taget. Kanske är det över våra huvuden. Inte ens den mest begåvade människan kan finna svar på det största mysteriet någonsin: vårt vara och icke vara: vårt ursprung och vad som egentligen stämmer. Jag är för evigt tacksam åt Charles Darwin som kom med banbrytande forskning om hur djurarter anpassar sig efter miljön - hur de starkaste överlever för att föra sin avkomma vidare med viss anpassning så de kan överleva och föra de nya mutationerna vidare.

Varför ska människan ses som så mycket högre än djur, att vi inte skulle passa in på samma sätt evolutionsmässigt? Så vitt jag har förstått det är har det i princip bevisats hur djurarter utvecklats, hur deras släktskap binder dem - hur evolutionen ser ut och  hur den uppstår och framförallt VARFÖR. Att just apan sedan råkade utvecklas och bli en homo sapiens sapiens - det är ju fantastiskt! Så skriver Inger Olsson att forskningen om vårt ursprungt är tveksamt då forskning omkullkastas och inte helt kan förklaras eller pusslas ihop. Nej, det må så vara, men vart någonstans ser vi bevis på Guds existens i vår värld? Förvisso skriver inläggsskaparen, citerat från en astronom: " 'Jag anser att det är fullständigt otroligt att denna ordning i universum uppstod ur kaos. Det måste finnas någon eller något som organiserar det hela /.../' " osv.

Jag lägger tyngdpunkt på det jag sagt ovan, det är förmodligen något som är för svårt för människan att förstå. Vi har redan konstaterat att det är knepigt att tänka på universum t.ex: ifall det finns något slut, och i så fall, vad kommer efter det? Är det oändligt eller hur är det egentligen? Det är för stort för oss att ta till. Så är nog även fallet med vår existens. Är det verkligen så OFATTBART att detta mirakel, som vi kan anse oss vara, bara kan uppstå ur ingenting, att chansen att vi skulle få existera kanske låg på 0,0001% och ur detta så gick allt rätt till och tada: här är vi! Jag tror det är över vårt förstånd, över vad våra hjärnor är kapabla att räkna ut.

Sedan tycker jag att det är upp till var och en att avgöra vad som är sanning - vi behöver ingen definitiv dom att "såhär är det minsann". Så länge var och en känner sig tillfreds med vad han eller hon tycker och tänker och respekterar vad andra tror på. Det framgår förmodligen i min text att jag tillhör evolutions-gänget. Ja, det stämmer. Jag tror varken på Gud eller en högre makt. Jag vill ogärna kalla det för att jag inte "tror" eller för att kalla mig ateist, eftersom det innebär att jag måste tro på något. Det är oväsentligt. Jag litar på vetenskapen än så länge med det som vi har nu och röra oss med. Nya rön och upptäckter är i mina ögon bara ett bevis på hur svårt och outforskat vårt ursprung egentligen är, forskare har trots allt hittat något som tyder på att det finns evolutioner som pågått i flera miljoner år.

Jag ser absolut det som att "mirakel" kan ske spontant; att världen och universum är så pass intelligent i sig att den förmår skapar sig själv och att den förgör sig själv. Utan en högre "magi" som styr och skräddarsyr. Det känns lika främmande för mig att tro på att ett tingest, som exempelvis Gud, skulle inneha en sådan intelligens. Då kan energin i universum själv inneha den intelligensen och att allt sker av en slump men när slumpen väl inträffar så blir det något helt otroligt av det. Att vi existerar har kanske ingen mening, vi bara finns, vi bara råkade komma till av en stor och fantastisk slump. Inte öde, inte för någons skapelse. Är det så svårt att tänka sig det? Måste vi vara bundna till att ett öde styr och ställer med oss?

För tillfället är jag ganska tillfreds med de hitintills framlagda bevis som finns om vårt ursprung, apor. Att vårt släkskap med dessa skulle vara skrattretande tycker jag är underligt. Allt har sitt ursprung, eller nej? Då skulle jag vilja påpeka att det är minst lika skrattretande att vi skulle härstamma från simpelt stoft eller ett revben av något som är skapat ur simpelt stoft. Däremot säger jag inte att det inte skulle stämma. Det är dock inget jag anser är sanning, för mig är evolutionen det. Det är min verklighet. Vilken din är,  är det du själv som bestämmer. Kanske är det vid vår död som vi får reda på hur det egentligen ligger till. Antingen händer något med oss, eller ligger vi förevigt under den mörka jorden och kommer aldrig någonsin få finnas till igen.