Ingen sanning finns, men man kan leta sig närmare den

Okej. Det här med sockerberoende är inte helt okej. Dessutom har många en föreställning om av socker visserligen är beroendeframkallande, men att man faktiskt kan sluta om man bara ger tusan i att strunta i det.
 
Jag irriterar mig på den där tankegången. I många böcker som diskuterar sockrets beroendehalt, så har vissa jämfört det med heroin. Heroin är en mycket tung och mycket beroendeframkallande drog och det är väldigt svårt att sluta på egen hand. Ändå är det en del som tycker att folk som inte kan sluta äta socker (vilket jag personligen hört vid diskussioner med ex. kollegor, familj m.m.) handlar om "dålig karaktär/det handlar bara om att sluta äta det/vem som helst kan sluta med det". Ja, och ändå vet man om att heroin är oerhört svårt att lägga av med. Att de flesta behöver en avvänjning och kontinuerligt stöd för att inte falla tillbaka i gamla vanor.
 
 
Det tråkigaste är också att en del människor som har svårt att sluta äta godis, även äter pasta, bröd, ris och frukter. Kolhydrater är i grund uppbyggd av socker, bara det att sockret har olika namn: stärkelse, fruktos m.m. Det spelar ingen roll. Den som är känslig äter kanske ett äppel, sedan är de sugna på mer efter bara 5 minuter. Och då blir det än värre att försöka sluta. Jag är själv en av dessa, och jag avskyr när folk säger att man kan äta normalt men undvika godis. Det är inte det detta handlar om. Det handlar om att man inte kan få nog, att tillfredställa sockerbehovet nu, direkt....! LCHF gick väldigt bra för mig i början, jag åt mycket strikt. Sedan så slank det ner en potatis där, en bulle här och tillslut satt jag med en Ben&Jerrys framför tv:n - varje kväll ! Och det är ju ingen (om man bortser från de som är i aktivt missbruk) som säger "ja, lite heroin då och då skadar ju ingen......"
 
 
Jag får uppfattningen om att folk som tänker att de människor som inte kan sluta äta godis på grund av bristande karaktär även har en negativ uppfattning om hur djupt problemen egentligen sitter. Jag hade en kollega som hade slutat röka efter att ha kedjerökt i sju-åtta år. Denne var mycket för "man kan om man vill" "det handlar om att bara sluta och bestämma sig för det". Ja, det finns säkert de som skulle kunna ta itu med det om de bara vill - vilket min kollega uppenbarligen klarade (feströker ibland men det är allt), men det finns även de som är så djupt nere i sug/skam/skuld/beroende att de helt enkelt inte kan. Inte på egen hand. Det är det jag tycker är tråkigt. Istället för att se att där finns ett beroende som behöver stöttning och hjälp, så för man över skuld och skam på de som inte behöver dessa känslor - för att de inte har karakär nog att sluta! Och så går det runt i en ond spiral.
 
Det finns många olika sätt att stötta och hjälpa människor som har dessa problem. Jag blir även trött på att folk uppmanar smala människor att äta mer mat och kakor, medan de som är kraftigare får uppmaning om att sluta äta fett och mindre. Ser ni sammanhanget?

Mat&hälsas senaste nr är ute just nu. Köp den! Där finns massor av värdefulla tips om lågkolhydratskost, lite forskning kring mat och hälsa. Just nu har de några sidor om hur mat påverkar vår kropp och våra blodkärl (det mest viktigaste vi har i vår kropp kanske?) och där flera läkare kan konstatera att sädesslag är inflammationsframkallande och att alla folksjukdomar och åldrandeprocessen är drivna av inflammationer. Som skapas av den mat vi äter - bl.a. spannmål.
 
 
Det går bra med fastan, var lite småhungrig i morse, men lite städning satte hjärnan i andra tankar.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0