Just Dance.

Oj, oj, oj. Vilken underbar helg! I fredags blev det fredagsmys med Gabriella, god mat och gott sällskap. Vi tittade på Idol (vilket jag såg för första gången typ) och på Titanic och så snackade vi ett i ett. Igår var det kalas för mellersta brorsans tös, hon fyllde fem! Många av syskonbarnen var där, så kul att få träffa dem!

Här sitter 6 av 13 syskonbarnen och ska äta burgare.




Paketöppning!


Pippi-pysselbok!


Älskling & den bestämda lilla damen


Vid nio började jag göra vid mig och sedan kom Jossan och hämtade mig. Det blev direkt till Banken där vi mötte upp Sanne. Vi träffade även Karl, en gammal kompis från de nordöstliga trakterna. Kärt återseende kan jag lova!

(bild från -09)

Nu till det värsta
: När jag och jossan dansade de sista minuterna innan vi skulle hem, såg jag två killar närma sig. Den ena ställer sig bakom mig - nära! Jag vänder mig om och förklarar att "jag har pojkvän" (=> du behöver inte ödsla tid på mig och jag är inte intresserad). Jag tycker det är lika bra att förklara det så fort som möjligt för att undvika sura miner. Han reagerar högst oväntat: "Ja, vadå då? Vi kan väl dansa ändå liksom?" med en otrevlig syrlig ton. Hans vän lutar sig fram mot mig och frågar "kan du svenska?" Vad var det för fråga?! Sedan säger han "du sa 'jag har pojkvän'. Vi ska inte ragga på er ändå så du behöver inte vara orolig, vad trodde du liksom?" Jag är fortfarande en aning ... paff?

Sedan får jag ett långt förhör om varför min pojkvän inte är ute med mig, vad han gör istället, hur han kan låta sin flickvän vara ute och dansa själv och mycket annat. Jag är bara så paff att jag inte kommer för mig att drämma till med "det har ni faktiskt inte med att göra!" vilket jag i efterhand ångrar. Men jag sa att min pojkvän litar på mig, och vill att jag ska vara glad, eftersom han vet att jag älskar att gå ut och dansa (vilket min älskade sambo inte gör... eller är särskilt bra på) så är det en självklarhet för honom att låta mig göra det, eller hur jag nu ska förklara det. Jag blev bara så chockad över hur otrevliga dem blev. Jossan antog att de trodde att jag sa att jag hade pojkvän för att slippa dem. Ja, om det hade varit så, borde dem fattat att jag verkligen inte var intresserad av dem. Istället går dem in i en löjlig debatt. Jag tappade allt sug därefter och vi drog hemåt. Min sambo väntade på mig därhemma med trötta ögon och jag kände en sådan fröjd att få somna bredvid honom. Att jag är så lyckligt lottad som har honom.


& idag är jag seg i huvudet... jag var spik nykter igår men jag måste verkligen sova från 23.00-> morgonkvisten för att inte bli en sengångare. Jag ser fram emot nästa utgång, även om datumet är ovisst. Nu ska jag sluta socker-knarka och ta en lång promenad i mina nya Sausony-dojjor.

Woop on that.


Kommentarer
Gabriella

Mycket trevligt! :) Vilken helg du haft!



Amen, vilka jävla dryga nötter! Det finns så många skummisar ute. Man slutar aldrig förvånas.

2011-11-14 @ 12:23:12


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0