Imorse tog jag en lång promenad. Jag skulle gått en längre runda men blev helt bestört av vad jag såg i kanalen efter en tjugo minuter.

Fem-sex ankhanar slogs om en ankhona i vattnet och hon var inte över ytan mer än några sekunder åt gången medan de hoppade på henne och bet hårt i nacken på henne, tryckte ner henne under ytan. Jag stod alldeles förstenad och tittade på detta elände. Skulle jag ge mig ner i den djupa kanalen och försöka slå mina stavar i huvudet på de idiotiska djävlarna? Jag stod länge, tvekade. Naturen har sin gång, säger vissa. Även denna gång.

Jag gick hem direkt av illamående förvissad om att detta är inte ovanligt. Att det händer hela tiden och att det inte är farligt för dem. Läste dock på internet att det händer då och då att honorna drunknar under parningen i vatten. Det är ju helt sjukt! Nästa gång ska jag minsann inte stå och titta på, jag ska försöka försvara henne. Sedan vet man ju inte, om man sedan går - ger de sig på henne ändå? Jag blev så förbannad men kände mig så maktlös. Vad är egentligen rätt? Har jag rätt att ingripa? Bara tanken på att kvävas under vatten gjorde mig riktigt illamående och tänk då denna försvarlösa anka som inte kunde ta sig upp. Jag blir så arg på mig själv för att jag inte ingrep. För hennes skull hade jag kunnat mota bort hanarna med mina stavar.

Dock håller jag i åtanke, likt som det står i många artiklar jag läst nu på morgonkvisten eftersom jag var fullkomligt upprörd när jag kom hem, att de gör inte det för att vara "onda" utan att det helt enkelt har att göra med att de vill föra sitt arv vidare... de har ingen aning om att deras mordiska påhopp kan innebära döden för honan. Korkat men vad vi begära av dem?

---

Så, ja, idag blev det ju en promand som allra häftigast. Ska cykla till skolan och lämna tillbaka några böcker. In till stan och gå lite för att slappna av en stund. Det känns inte lika tråkigt som igår. Så smäller jag in med något jag hoppas kunna köpa inom en kort framtid: