Kan inte få nog av Rihannas Rude Boy, och Kat Delunas Unstoppable! Så fort det blir tyst hör jag deras klingande eko i öronen. Sen måste jag sätta igång låtarna. Det finns en allvarlig risk att jag kommer tjata ut låtarna snart...

Det blev Banken i lördagskväll. Jag är ingen aggressiv person. Och jag dricker inte sprit heller så jag är aldrig påverkad när jag är ute och dansar. Men jag blir frustrerad över alla dessa idioter till människor. Ja, kanske det är mänsklig natur att bete sig som idioter... särskilt när man druckit. Folk knuffas, hoppar, man får armbågar och svettiga kroppar på sig stup i kvarten. Fastän man flyttar sig för att få mer utrymme så hänger dem efter och så är du i samma sits som innan. Irriterande och då blir jag arg och aggressiv.

Jag brukar köra på revir-stilen. Har jag stått på samma ställe vill jag stå kvar och knuffar försiktigt bort folk som inte respekterar detta. Blir de för vilda får de sig en rejäl knuff. Men igår gav jag upp. Okej, det är inte upp till mig att döma folk, verkligen inte. Men är min dans - som går ut på att stå ungefär samma plats hela tiden medan jag dansar - betydligt bättre och säkrare än de som tror dom rockar fett och hoppar som kaniner eller ålar sig fram som hala maskar eller rycker som om de får elstötar och far hit och dit? Hm... Nej, tummen ner för sånt beteende De borde fatta att det inte finns tillräckligt med utrymme för sådana enorma utsvävningar. Alla ska väl få plats att ha kul? *pust*

Sen hände det en mycket kulig incident på Burger King dit Sanne & Björn sökte sig för att mätta magarna - jag som sällskap. En kille skulle gå upp sätta sig på ett av trappstegen (den trappa som går upp till Bioavdelningen) och på ungefär tredje trappsteget snubblar han till som fanken och det såg ut som om han skulle fatta rakt pladask med maten i näven, men istället väljer hans fötter att rusa med fallet - så han verkligen akutrusar upp för vartenda trappsteg tills han kommer oskadd upp på första platån och stannar till. Vänder sig sakta om och ser mäkta förvånad/imponerad ut. Det var nog bara jag som såg det och jag kunde inte låta bli  - när han mötte min blick - att börja applådera för fullt. Han bockar och sätter sig sedan. Fy fan va det såg roligt ut! My god, det var det roligaste jag sett på länge. Tack ska'ru ha killen!

Nu när jag tänker efter, när vi gick från Banken mot parkeringarna så var det en kille som gick på andra sidan vid Subway som också snubblade till, och istället för att trilla så börjar han rusa som fan som ett vingligt tåg hit och dit tills han nästan springer rakt in i Subways fönster. Det såg också jäkligt lustigt ut. Haha. Men han klarade ju sig från skador så jag kunde njuta av ett gott skratt utan dåligt samvete.