16 mars idag. "Inte senare än början av mars" lovade kundtjänst när jag talade med dem sist om när jag skulle få mitt körkortstillstånd. Det var i mitten av januari. När jag ringde i mitten av februari för att checka upp hur det gick så hade ärendet inte ens öppnats! Telefonkön häromdagen var 40 minuter lång, så jag skrev ett mejl istället. Fick svar idag och ärendet ligger i utredning (tack och lov säger jag!) men kundtjänsten kunde inte svara på hur lång tid det skulle ta. Tja, om mitt ärende skulle handläggas senast den 25 februari så har de haft god tid på sig att se att jag har ett giltigt intyg från min hjärläkare att jag kan köra bil. Synd att dem får en att tappa lusten att börja köra bil över huvud taget. Bensinen stiger. Hur länge ska det egentligen ta?

Igår var också en skitdag. På jobbet var allt jättekul, det brukar det vara, men så fort jag kom in till stan så började allt sega sig. Skorna som jag lämnade in på Scorett för lagning, VILKET butiksbiträdet sa, eftersom jag frågade tusen gånger, inte skulle kosta mig något. Så ska jag hämta min sko och då ska jag stå för kostnaden. 200 kr fattigare och arg som ett åskmoln efter en dikussion med en annan säljare där (som alltid tittar snett på en när man är där inne och är allmänt otrevlig mot kunder...) valsar jag bort till Telenor då mobilen stänger av sig själv när jag ringer eller blir uppringd. Så nu har jag en gammal stenbit från Ericsson. Woop woop. Tjejen där var i alla fall mycket trevlig och hjälpsam.

Nu på bättre humör skrider jag vidare mot Hemmakväll för att byta ut en hyrfilm som vi inte kunde se på häromkvällen.
Jag: Hej, jag har en hyrfilm här som vi inte kunde se på igår-
Tjejen i kassan tar filmen ur min hand och tittar på den, avbryter mig med: Det är en bluray.
Jag: Ja?
Tjejen: Ja, du måste ha en blurayspelare för att spela den.
Jag: Eh, ja? Det vet jag väl. Vi har en bluray. Men den har en spricka längst in, så den går inte igång när man sätter i den.
Tjejen: Oj, jaha, det ser jag ju. Du ska få en ny.
En annan tjej tar den och går iväg.
Tjejen: Det är en bluray.
Jag: Ja?
Tjejen: Man måste ha en bluray.
Jag: Vi har en bluray!
Tjejen: Ja, för man kan inte se på en sån skiva om man bara har DVD-spelare.
Jag: Jag vet det.

Herregud...! Sedan missade jag bussen och orkade inte stå en kvart och vänta så jag gick hem istället. Var lagom glad när jag trädde innanför dörrarna. Min sambo och hans kompis stod storögda och tittade på mig medan jag vällde ut diverse klagomål. Dessutom skar jag mitt finger på ett papper när jag var på Telenor.

Det värsta var att när jag var och plockade ut ett H&M-paket, så stack jag inom Konsum för att handla Fjällfil. En kvar i butiken, då hade jag väl ändå tur? I kassan står en kille och betalar. När han går så glömmer han sina pengar i automaten vid kassan, så när jag har betalat rusar jag efter honom och ger honom mynten. Sedan cyklar jag hem. Prövar mina kläder. Kommer på att filen ligger kvar i väskan. Letar i väskan. Ingen fil! Tittar i kylskåpet - kanske jag satt in den utan att tänka? Nej, ingen fil där heller! Kollar skåpen ifall mitt tankspridda jag har satt den någon annanstans. Nej - no fil! Då finns det bara ett svar: jag har glömt filen i affären. MY GODD!!!

Lyckligvis körde min sambo mig till affären så jag kunde gå in och fråga efter filen. Först sa kassörskan att hon inte visste om något sånt, men när jag sa att det var fjällfil så vaknade hon och sa att de ställt tillbaka den. Jag tänker för mig själv "STÄLLDE DU TILLBAKA MIN FIL?! MIN FIL?! DEN SISTA FILEN SOM FANN I AFFÄREN?! FILEN JAG HAR BETALAT FÖR?!"

Det slutar lyckligt. Den stod kvar och väntade på mig. Så kunde jag andas ut efter en ansträngd eftermiddag.