Jag gör som så att jag börjar väga mig när jag känner mig redo. Egentligen har jag mina smaljeans att gå efter, så jag skulle kunna strunta i vågen. Jag får se hur det blir, men det känns skönt att ha delmål iaf! Jenny startade på 65 kg någon gång i höst förra året och hon beräknar att väga 52 till mars 2011. Härligt för henne :)

Nu vill jag dessutom klargöra att detta handlar inte om någon typ av SVÄLT! LCHF går ut på att äta fett och bli mätt på det. Det enda jag "svälter" mig på kommer bli kolhydrater. Det är ett måste eftersom jag är så sockerkänslig. Jag tänker inte äta mer än 20 kolhydrater/dag och ska försöka se till att hålla mig inom det spannet, gärna under. En av LCHF's teser är att när man ätit något år med LCHF-kost så kommer vikten ha stabiliserat sig (om man inte är gravt överviktig) och då kanske min normalvikt inte är 52 kg utan kanske mer.

Sist jag körde LCHF stenhårt, dvs hösten -09 t.o.m april -10 så gick jag ner 5 kg och vägde kring 58 kg. Så jag har höga förväntningar att det ska gå bra.

Har ganska många syskonbarn vilket resulterar många kalas och jag kommer göra så att jag tar med mig min egen dessert som jag tänker bjuda laget runt på. Det handlar inte om att jag vill vara otrevlig eller dryg (eller speciell som min sambo ofta tror ^^) utan det är för att jag vill göra det som jag tror på. Jag menar, du kan ju inte ge vanlig mjölk till en laktosintolerant, right? Jag blir ganska dålig i magen av kolhydrater, så det är lika bra att skippa det.

Många tror att man missar mycket vitaminer och mineraler när man inte äter så himla mycket sallad som andra. Nu när jag gjorde ett diagram över en maträtt jag gjorde idag, nämligen Gitzans Schweitzerfärs så kom jag fram till att en rejäl portion täcker ett ganska stort dagsbehov av ämnen som inte en sketen sallad kan fylla upp.

Jag är lite inne på det spår att vi är människor. Rent naturligt är vi köttätare, inga grönsaksätare som kaniner. Kött är vår naturliga kost. Därför är det extra credd till de vegitarianer/veganer som avstår från en sådan pass viktig livsföda som kött för något de tror stenhårt på. Jag hade aldrig klarat av det. Soja, bönor och baljväxer är inte min typ av mat, dessutom är det alldels för kolhydratsrik kost.

De första dagarna kan man känna sig seg i huvudet, men det är för att hjärnan håller på att ställa om sig till en ketonbaserad förbränning istället för kolhydratsaktig. Ketoner är nästintill samma som kolhydrater,det är fett som omvandlas till kolhydrater för att ge bränsle. Har du ett lågt kolhydratsintag så slipper du knepiga blodsockerfall: "åh nu måste jag äta, känner att blodsockret faller". Tror ni att man kunde hålla på så under stenåldern? Nej, mätt på fett sen behövde man inte skrika efter banan eller morötter var tredje timme... Det gick inte att äta så förut och det är nog inte så att vi ska behöva det idag heller...

Har du ett lågt kolhydratsintag så har du ingen spärr som gör att fettet inte förbränns. Inga kolhydrater - ingen spärr. För att lagra fett måste kroppen ha ett större intag på kolhydrater. Utan spärren, dvs få kolhydrater, måste kroppen förbränna fettet direkt. En hög kolhydratskost ger ofta diabetiker och överviktiga. Även om det finns fler människor i Asien än Europa så är procentantalet ändå högre med diabetiker i Asien än Europa (Asien har ett mycket högt kolhydratsintag pga att den största kosten baseras på ris).

WAKIE WAKIE! "Det är inte grädden som gör att du blir fet, det är alla kakor!"

Sedan handlar det, för mig, inte enbart om att gå ner i vikt. Jag trivs mycket bättre med en fettrik kost. Jag slipper gå hungrig och tänka på vad man ska äta var 3:e förbannade timme. Jag slipper en ond mage, jag slipper humörsvägningar och sockersug. Jag är helt enkelt en bättre Emma.

Ciao!!