Okej, detta blir ett lååång inlägg. Förlåt. Men jag vill gärna minnas detta på bästa möjliga vis!

Puh... är verkligen trött idag! Efter en veckas intensiv nervositet, spänning, stress och tårar satte jag tentan till elva och hamnade i Ronneby lagom till ett. Käkade med Sara på en Thairestaurang och sedan blev det god glass. Sara vet hur man belönar sig själv ^^ Tack för att du höll mig sällskap bruden!

Sen hämtade Jenny upp mig och vi körde ut till ingenstans där Fyrien väntade. Vi kom dit och checkade in osv. Hälsade på några där som jag inte kände... Mm.. låt se. JAG KÄNDE INGEN DÄR!  Jag kände inte ens Jenny, iaf inte IRL. Men de var trevliga och det hela gick på bra. Efter att vi bäddat färdigt i tältet längst upp på den jävligaste kullen jag har varit med om - den tog ju aldrig slut!! - så blev det möte med genomgång av regler osv (OCH JAG MÅSTE SÄGA ATT JAG VAR SJUKT IMPONERAD AV ATT DÄR VAR SÅÅÅ MÅNGA BRUNÖGDA MÄN!!! Jag fullkomligt badade bland dem haha. Det var väldigt trevligt. Förlåt R.B FÖRLÅT!! <3)

Efter det blev det pizzatajm. Jag, Jenny, Emilia & Julia åkte med tre av våra fiender HA till Ronneby igen och jag tror jag åt en av de godaste pizzorna i mitt liv. God som fasen. Så de OMG-goda kanterna försvann först. När vi var nöjda åkte vi tillbaka igen. La oss i värmen i tältet och sedan somnade jag efter kanske 1 timme för kroppen hade inte hunnit smälta all panik under dagen (tentan och skjuts och hinna i tid). Vaknade några timmar efter det pga att jag akut behövde tömma blåsan, men jag låg och höll mig jävligt länge för jag tänkte "snart är klockan halv sex, sex...) men tiden gick och gick och efter två timmar hade jag så ont att det var bara att krypa ut och hoppas på det bästa. Sen sov jag gott när jag väl kom tillbaka i tältet och i min sovsäck.

Hur ska jag beskriva det? Fantastiskt. Det var mitt första lajv, så jag tyckte det var kul. Det var väl lite stel i början, vi pratar om ca 50 pers du faktiskt ALDRIG har träffat och att starta diskussioner när ens karaktär var en sån som jag var så... mm... lite trögt. Hade faktiskt försökt lära mig vad allas karaktärer hette via FB men väl där var det ju nästan omöjligt att reda ut vem som var vem. Vissa namn fastnade, andra fastnade inte lika bra.

För det mesta var det full fräs. HA höll igång oss och jag mitt nöt var ju såklart "gröning" och supernervös och taggad till tusen. Men jag hade världens otur (eller tur?!) för så fort jag traskade bort på något annat håll kom HA dit där jag precis varit - så under hela lajvet stötte jag bara på dem som en enad grupp två-tre gånger där jag faktiskt SÅG dem. Haha...!

Sen så fick jag i uppdrag att hitta en av våra allierade grupper ute i skogen... och hur bra gick det tror ni?! Inte bra alls kan jag tala om. Efter en tjugo minuters panikletande fick jag äntligen syn på dem... och så sov dem! Gah!
Men det var lite komiskt, och de var nöjda med att jag kommit fel så de fick sova längre ^^

Ja i det stora hela är jag supernöjd med mitt första lajv. Jag och mina kära läkarkollegor gjorde en sista modiga insats under den sista striden idag (söndagsmorse) att ta oss till HA's läger och ta tillbaka det som tillhörde oss; medicinböcker och medicin och drycker. Vi lyckades att inte bli upptäckta av första HA-gruppen som gick förbi oss - fastän vi var riktigt synliga för dem. Kanske hade de dålig syn? =P

Däremot när vi kom upp för den stora klippan och skulle ta oss framåt, kom en grupp till (helt makalöst) och såg oss. Vi spelade döda - men ändå skulle de skjuta oss: "PANG! PANG! Så, nu har vi skjutit dem" "Mm... många skott. PANG! De är döda." Sedan fick de för sig att slå sig ner en stund vid våra "lik". Jag kunde knappt andas försiktigt! Jag låg så konstigt att det tog emot i magen. Usch jag. Sedan gick dem som tur var - och mina kollegor började skratta för HA kunde ju bara inbilla sig att vi inte var förberedda! Med piller och smärtstillande gick vi höga som hus till HA's läger och tog med oss värdefulla souvenirer, bland annat en golfklubba och en grammofon. Vi dödade dessutom två stycken HA-medlemmar. Sedan sniffade vi knark ur en burk och gick lika höga och glada tillbaka till gamla byn där lajvet hade avslutats. Men vi var lika nöjda och glada för det - för vi hade lyckats med vårt uppdrag.

Så VI VANN på det viset ^- Listiga kvinnor slår man inte så lätt! Och jag blev aldrig träffad av en enda kula... däremot när vi gömde oss i ett av husen i gamla byn så kastade dem in en granat som jag blev "träffad" av. Mindre kul att vara helt "söndertrasad" =/

Nu blir det ovanligt nog tv med R.B sen en god natts sömn. CYA!

& jag citerar:
Jenny vid lägerelden (Det är mörkt ute): Är det någon annan som vill ha kanderade jordnötter?
Svagt mummel bakom oss.
Jenny: "Är det någon där bak?"
Svar av killen bakom oss: "Det är ALLTID någon därbak..."

*asg*